Kan man få en kram?

Är det verkligen någon som vill prata med er på tullen, undrar en förbipasserande kollegas kompis. Frågan ställs med ett leende på läpparna – för att skämta lite – men med ett uns av allvar i botten. Samma fråga ställs av en del andra besökare, fast formulerat på ett annat sätt: Varför är ni här?

Men den skeptiska inställningen till vår – och Polisens medverkan, för den delen – återfinns verkligen bland en försvinnande liten minoritet av festivalbesökarna. Istället slås man av hur många det är som vill komma fram och ställa en fråga eller berätta något som de har varit med om.

De allra flesta är också överens om att vi på Tullverket har en viktig uppgift i samhället och att vi gör ett bra jobb. En del har också förslag på hur vi skulle kunna bli ännu bättre – förslag som ofta går ut på att vi ska bli fler anställda kombinerat med fler narkotikasökhundar. En hårdare kontroll, med andra ord. Påfallande många har följt den australiensiska tullen på tv och hämtat inspiration därifrån.

Nästan alltid slutar samtalet med ett leende och ett ömsesidigt ”lycka till”. Det gällde även för den tvåbarnspappa som rodnade lite lätt när hans dotter i åttaårsåldern frågade om vi kunde stoppa dem nästa gång de kommer med bilen från Danmark och köpt öl och sprit både till mamma och pappa och farfar.

Och det gällde inte minst den yngling  i 15-årsåldern som stegade fram till Carina Sääf med en lika kort som självklar fråga: ”Kan man få en kram?”. Om han fick det? Vad tror du?

PS: Glömde vi nämna att solen fortsatt att skina över oss i Malmö idag!


Vi träffar barn…


… snackar med ungdomar…


… pratar med föräldrar…


… och samtalar med mormödrar.


Man slutar inte förundras över det stora intresset som finns för våra narkotikasökhundar. Så här såg Davidhallsbron ut prick klockan 14.00 idag när…


… Bengt Engdahl och Jeff genomförde ett sök bland utplacerade väskor.


Och så här såg samma bro ut 15 minuter senare, när ”showen” var över.